Stockholm Adventure Race - En hårdrocksodyssé

Lördag morgon, 5:e september 2009. Klockan är 02:58 och det är becksvart ute. En skara multisportare lyser upp tillvaron med sina pannlampor. Ur högtalarna skrålar Fear of the Dark med Iron Maiden. Alla är taggade för att ge sig ut på första sträckan, Mäktigt Mörker, en reflexbana som direkt sätter löparna på prov. Transportsträckan till och från reflexerna kantas av marshaller och det är härlig känsla att vara ett ljus i detta pärlband av lyktor, som ringlar fram i skogen.

Via orienteringssträckan Skubba till Skrubba (till toner av Spark in the Dark med Alice Cooper) tar vi oss till Skrubba där kanoterna ligger och väntar. Nu kommer vi till en riktig höjdpunkt, Grynnor i Gryningen och det är inte svårt att associera till Smoke on the Water med Deep Purple när vi paddlar fram i morgondimman i riktning mot solen.
Tillbaka vid TC igen. Alby ligger fortfarande stilla och vi tar cyklarna ut på Highway to Hell(as). Hellas natur är ett Mecka för Stockholmscyklister och ska, skröna eller ej, enligt mtb-legendaren Gary Fischer vara en av världens bästa single tracks. Vi svischar fram på asfalt och grus, trixar på tekniska partier över klipphällar och förbi rötter. En alldeles underbar cykling.

Nu kryllar Alby av liv. Starten för Sprint/Korta banan har precis gått. Vi har avverkat alla långa sträckor. Skönt. Vi ger oss ut på en orientering, Full fart runt Flaten och det är inte konstigt att få Run to the Hills med Iron Maiden i skallen i den lätt kuperade terrängen.

Cykling igen. Det känns som om vi precis satt på sadlarna. Jag börjar gnola på Road to Hell med Chris Rea. Vi ska ha ett repmoment halvvägs på sträckan, så vi packar ner skor i ryggan. Längs vägen möter vi andra lag, det får mig att riktigt känna adrenalinet i ådrorna. Raka vägen runt Raksta bjuder på historia i form av Tyresö Slott och när vi stämplar kontroll 6 har vi turen att se ett coastaleerande lag göra ett klipphopp. Så är det dags. Ett stup som vi ska fira oss nerför. När jag kliver över klippkanten fastspänd i linan sjunger jag med till Aerosmiths Livin' on the Edge.

Dags för ytterligare ett roligt inslag, Coastaleering eller plask-orientering. Sträckan är döpt till I Vått och Torrt och vi får nu själva göra det där klipphoppet. Vi dyker i svanhoppsformation till Holy Diver med Dio. Vi ömsom simmar ömsom springer mellan öar och uddar i sjön. Simsträckorna är korta men svalkande.